Fear and Loathing in Berlin

Nu smäller det då!

Förödelsedagen...

Haha! På onsdag fyller jag gammal. Tänkte väl ta lilla ölen och eventuellt dansen då, alla som vill får haka. Inget present-tvång.

Det finns ingen gud!

Helvete, som om det inte vore nog med stress just nu så har vänster lur i mina kära Beyerdynamic DT531 börjat dista. Måste med andra ord köpa nya lurar ganska pronto. Usch! Hatar utgifter man inte planerat med, och hur ska jag klara mig utan lurar närmsta tiden?

Som om inte de vore nog så har den brittiska sjukan slagit till rejält, har hostat upp magen i flera dygn nu.

Nåt litet till stor man...

En fräckis:

Sonen säger till pappan:
– Jag knullade farmor igår.
–Va?! Är du galen, varför då? svarar pappan.
- Knullar du min mamma så knullar jag din.

Att finna det lilla i vardagen

Fan, de är nåt speciellt med Carmen, man kommer dit med sina bästa vänner och under första ölen är det ofta rätt tyst, men sen händer nåt! Under andra ölen så diskuterar man högljutt men ändå på ett fint sätt. När man går därifrån så känner man sig varm i kroppen.

Någonstans mittemellan...

Nyårsaftonen förlöpte väl ungefär som förra året, trevlig middag hos Italienaren med utsökt mat vartefter det blev utgång på lokal. På både gott och ont var det dock väldigt likt förra årets tillställning på ytterligare sätt, med tankarna på annat håll är det svårt att koncentrera den mängden nyfikenhet och entusiasm som krävs för att man ska kunna festa på ett tillfredställande sätt. Synd att nyårsafton så ofta hamnar mittemellan två stadier i ens vardagliga utveckling men det är väl kanske tanken med det hela.

Året som gått finns det både mycket och lite att säga om. Egentligen har det varit ett toppenår på flera plan, jag har äntligen släpat arslet ur vagnen och börjat forma mitt vuxna liv. Det har varit fantastiskt att äntligen börja känna att det man kämpar för inte är till för någon annan utan att man faktiskt har börjat forma sin egen karriär. Det gör väldigt mycket för ens inre välbefinnande att känna att man äntligen har lämnat det förberedande och packande stadiet för att påbörja resan.

Partymässigt och delvis känslomässigt har det gångna året dock varit något av en besvikelse med några få undantag. Det började med ett par mysiga månader tillsammans med ungdomlig entusiasm men utbyttes snart av apati. Kanske orättvist att jämföra 2006 med det för egen del legendariska 2005 partymässigt men en sån här dag är det oundvikligt. Hoppas att 2007 blir ett lyft. Ett par ljuspunkter vill jag dock framhäva:

Inspelningarna med Places to go som visserligen var frustrerande på många sätt men framförallt väldigt trevliga och blöta.

Popaganda som slog alla tidigare rekord i fylla och dekadens.

Depeche Mode-konserten på Stadion med den efterföljande efterfesten och tramset med en annan Randtröja runt staden.

Arvikafestivalen och då framförallt Kaizers Orchestra och de dagliga promenaderna till systemet med Blondie. Blev förvånad över att vi kunde bli så goda vänner, hon hade ju bara varit Ms. HB´s kompis i mina ögon innan dess. Nu älskar jag henne.

den årliga Julfesten på Vänner & Bekanta som år efter år levererar partajande i absolut toppklass.




För att återknyta lite till nyårsaftonskvällen så vill jag citera varjedagfestprissen Dean Martin:
"Nyårsafton är amatörernas kväll, då skall man hålla sig inne"

Så försöker man va lite trevlig då...